Snart 2014
Här sitter man, 2 år senare.. Livet är inte som det var då. Livet kommer aldrig att bli som när man var 13, igen. Just jag var så otroligt cp lycklig, för egentligen ingen anledning. Jag hade ingen drama i mitt liv, brydde mig inte om skitsaker, var glad för hur jag såg ut, hade världens bästa och mest äkta vänner, hade ingen ångest över skolan trots att jag var världens lallare. Förstår inte hur jag lyckades. Under 2 års tid har jag aldrig lyckats uppnå den lyckan, den glädjen. Dessa två äkta saker, så simpla.
Jag ångrar att jag raderade bball.blogg.se. Där fanns ännu mer av mina nostalgi-minnen från 2011. Gång på gång gräver jag ner mig i detta år, men fyfasiken vad lycklig jag var. Inga bekymmer alls.. Inga som helst tankar på att växa upp, skaffa jobb och omringad av världens gladaste personer. Jag saknar er som fan, det gör jag. Jag saknar mig själv som fan, jag saknar mitt liv som fan. Inget av detta kommer någonsin att komma tillbaka, det är så jag känner. Jag har blivit raka motsatsen till det ni läste om på denna blogg för 2 år sen. Idag är jag negativ till allt, ser ingen mening alls i mitt liv, trots att jag har världens bästa pojkvän, gymnastikgrupp och vänner. Allt är nästintill perfekt, kanske alldeles för perfekt?
/Ni vet vem.
Kommentarer
Trackback
